theyoyos

nu är jag tillbaka, och jag finner det oerhört svårt att skriva på mitt minimala tangentbord, så ifall det finns ovanligt mycket stavnings fel; skona mig.
lisa, sofia, och mamma åkte med mig till flygplatsen, där jag och lisa övertalade min ljuvliga moder att köpa oss en pölse var. det visade sig vara lisa's första pölse på sju år, vilket gjorde stunden lite mer högtidlig. när jag behövde åka grät jag. (mamma har fått en idé om att hela familjen skulle behöva komma bort från kylan i sverige, så istället för att åka hem över julovet är det nya zealand som gäller för oss. wihoo, jag kan knappt bärga mig...not).
när jag kom till singapore och skulle ta mitt baggage, och fick syn på pappa blev jag så överlycklig att jag började hoppa och vinka. en man som jobbar på flygplatsen frågade mig ifall det var min pappa jag vinkade till, och när jag svarade ja berättade han:
- yes, he's been pacing back and forth for around 30 minutes now, and i havenät been able to figure out why, but now i know. thank you.
jag började asflabba. det verkar nog inte så roligt för er som inte känner min far, men för mig är det riktigt komiskt.
just nu, när jag sitter inne på mitt rum, förstår jag hur bra jag egentligen har det, och hur bra jag har det i sverige, och hur lyckligt lottad jag är för att ha en familj som min.
fundera lite på det. you're all lucky.

många kramar,
I.