theyoyos

Min älskling. Häromdagen satt jag med henne i knät och sjöng Imse Vimse Spindel (som hon förreste kan nu, hon gör alla rörelserna med en när man sjunger), och helt plötsligt vänder hon sig om, tittar på mig, ler och säger: "Ida".
Gud, så rörd jag blev. Jag kände bara att kärleken brände upp innuti mig, och jag ville bara krama henne så hårt, och aldrig släppa taget. Jag vet att jag inte är mogen nog att barn, fast jag vill det någon gång i framtiden, men Belle känns nästan som mitt barn redan. Eftersom att jag har tatt hand om henne på riktigt, inte bara när hon var glad. Mamma säger till och med att jag är som en andra-mamma till henne, och det var då, här om dagen, jag kom underfund med hur lycklig jag är för att få vara det.

kärlek, I.